Hallandsåsen är erövrad!

Med tanke på att jag bor bara några fjuttiga mil från rochagilnästet Hallandsås så är det väl på tiden att jag tar mig an den gamla horsten cyklandes. Från Båstad upp på toppen är det en stigning på nästan 150 meter, ganska saftigt.

Men oj så roligt!

På en pytteväg följde jag leden Cykelspåret upp mot toppen, och det var backar i lagom stora omgångar med lite någorlunda platt cykling mellan. På min vänstra sida såg jag stora bilvägen mot Förslöv, och den såg bra mycket brantare ut.

Så var jag plötsligt uppe. Bakom mig försvann vägen över kanten, framför mig hade jag stillsam nerförscykling en bit innan jag nådde värsta branten ner mot Grevie. Rullade ner under stor försiktighet, jag är nämligen fortfarande nerförsbackerädd och tar det hellre jättelugnt än får fartpanik.

Och sen kan man säga att helvetet började. Jag hade en rutt jag följde som skulle ta mig längs kusten ner till Ängelholm via Vejbystrand. Men plötsligt var asfaltsvägen en grusväg, och jag fick vända och ta en ny väg. Sen blev asfaltsvägen en sandväg, och proceduren upprepades. Frustrerad såg jag tiden rinna iväg, och insåg att trots att jag cyklat hemifrån i god tid för att hinna med en fika på väg till Helsingborg, målet för dagen, till lunchtid där jag skulle möta Johan och en av hans fiskeglada kompisar, så skulle jag förmodligen tvingas hoppa över mitt matstopp. Och med tanke på att jag började bli trött så kändes motvinden allt tyngre och farten sänktes något, och det gjorde inte direkt att utrymmet för fikastopp ökade...

Jag stannade vid en kyrka och fyllde på vatten, och knaprade på min nödproviantbar istället. Och sedan tog jag snabbaste möjliga vägen till Ängelholm och vidare till Helsingborg. Ingen fincykling längs småvägar i kustbandet direkt, utan värsta autostradan med hiskeliga mängder trafik.

Jag tog mig helskinnad till utkanterna av Helsingborg (och njöt trots allt av cyklingen genom fina små byar som Flenninge där jag spanade på vackra hus och suktade efter jordgubbar på de vidsträckta fälten), och trodde att jag hade slutmålet i sikte. Kanske skulle jag till och med kunna slå mig ner med en glass efter ankomsten!

Men Helsingborg kan vara världens mest cykelovänliga stad. Eftersom det bara var stora billeder in i stan så letade jag efter en cykelväg. Den cykelväg jag hittade hade inte en enda skylt någonstans, så jag fick stanna flera gånger för att kunna navigera mig någorlunda rätt. Och när jag väl lyckats fatta åt vilket håll jag skulle så övergick asfalten i kullersten! En cykelväg i kullersten! Har du hört nåt så dumt?

Jag, cykeln och mina tänder överlevde kullrandet och jag började ana någon form av stadskärna i sikte. Och jisses, var det inte en skylt jag såg? Stod det inte "centrum" på den? Total lycka!

Men nej. Efter den första skylten tyckte nog Helsingborgs stad att det fick vara nog med information och lämnade mig villrådig bland trafikljus, byggarbetsplatser och enkelriktade gator. Till slut hamnade jag framför en "cykling förbjuden"-skylt och kände mig helt lost.

Men! Vad skådar mitt norra öga! En cykelbro! Heureka!

Jag hade tänkt ta mig ner till nån slags hamn men gav upp hela spektaklet när cykelbron istället tog mig till Helsingborgs buss- och tågterminal. Där klickade jag ur och satte mig på en solig mur och väntade in bilen som skulle ta mig hemåt igen. Jag var helt slut, och frustrerad ända ut i fingertopparna. Ska det vara så svårt att ordna vettiga stråk för cyklister i en stad av Helsingborgs storlek?

Hur som helst. Jag fick ihop nästan elva mil på en bra bit över fyra timmars rulltid, och jag cyklade mig ordentligt trött bitvis. Dessutom passade jag på att testcykla en eventuell IM-outfit, och den kändes strålande! Och det vadont jag dragits med efter halv-IM i söndags har i stort sett försvunnit, tror det beror på en justering av klossarna under skorna och ett par millimeters sänkning av sadeln, det gör att jag får ett lite mer ergonomiskt rundtramp.

Tillryggalagd väg uppför Hallandsås! Jättefin cykling.

Cykelväg enligt Helsingborgs stad.

Slutmålet. En sorglig asfaltsplätt omgiven av massa ful logistik i form av bilköer till Helsingörfärjan och frustande bussar som cirkulerade in och ut ur bussterminalen.