tisdag 21 februari 2012

Vallaväckångest och led 7-resignation

Det finns så många historier om vallningsmisstag. Som den om killen som skulle vara allvetande och manlig och inte kunde erkänna att han inte heller visste när flickvännen bad om hjälp för att skidorna var för snabba (hur skidor nu kan vara det, men det är en annan fråga). Istället vallade han om i godan ro. Men klister på glidytorna. Efter det åkte flickvännen inte särskilt mycket mer skidor.

Skidornas belag består ju av två delar - fästzon och glidytor. I all sin enkelhet ganska genialt. Och inte svårbegripligt. När man står i jämnvikt på en skida är det de delar av belaget som är i kontakt med marken som man glider på. Där är det oerhört dumt att lägga klister. Eller burkvalla för den delen.

Men nu har jag råkat få just klister på mina glidytor. Det var en riktigt sorglig syn som mötte mig när jag kikade under skidorna efter målgång i söndags. Belagen var helt prickiga av klisterklumpar och tejprester, och när jag drog med fingret över ytan var den helt sträv. Nybörjare som jag är på det här med vallning så frågade jag förstås vad tusan jag gör åt det här. "Vallaväck", blev svaret. På glidytorna?! Jojjomen, så var det.

Känslan när man drar med en vallaväcktrasa över de tidigare så svarta, blanka belagen, den är inte rolig. Det riktigt skär i hjärtat. Men nu är det gjort. Inget mera klister på fel ställe, skidorna har istället blivit rengjorda och har fått sig ett par omgångar basewax och en rätt varm LF som jag tänkte köra mina sista konstsnöpass den närmsta tiden.

Före rengöringen. Kladdigt och strävt.
Förresten har seedningstabellen uppdaterats efter helgens lopp. Och jag kan bara konstatera att hade jag åkt Ymerloppet i Borås så hade jag varit i led 6 nu. Men det gjorde jag inte. Jag var som bekant i Åkulla och kom i mål sisådär 50 minuter efter en rad danskar som inte är bättre än att de står i led 2 i Vasaloppet. Därför verkar inte seedningsgruppen tycka att de ska bli bättre än så efter Åkulla heller, och således har de satt rätt hårda gränser för oss andra också. Jag fixade led 7 med tre minuter och missade led 6 med elva. Så kan det också gå.

Well, jag är nöjd och glad över mitt led. Det är trots allt en bra bit längre fram än förra året, och än så länge har jag ändå inga planer på världsdominans. Jag tar mig framåt sakta men säkert, och förr eller senare får jag nog min medalj.

1 kommentar:

  1. Jag får också nöja mig med startled 7. Men om man är ute i god tid kan man ju se till att man står längst fram i ledet i alla fall! :)

    SvaraRadera