Trainertest

Jag lånade en trainer av en klubbkompis för ett tag sen. Sen kom det en skidresa och lite annat ivägen, så det enda jag lyckades hinna med var att montera fast cykeln och fundera över cykeln som inredningsdetalj.

Hur som helst. Nu har jag provcyklat. I 150 minuter. Till en början kändes det lite festligt att sitta på min egen cykel i vardagsrummet istället för på en gymcykel bland massa andra svettiga människor. Men efter en timme blev jag uttråkad. Jag menar, det hände ju ingenting! Vardagsrummet såg likadant ut! Dessutom hade jag inte lyckats få igång cykeldatorn så jag kunde inte ens cykla pulsbaserat eller nånting. Så jag cyklade i en halvtimme till och sen drack jag en flaska vatten och började mickla lite med cykeldatorn istället. Efter en stund hade jag fått ordning på den och dessutom fått den att synka med pulsbandet, så då tänkte jag att jag ger det väl en chans till. Hoppade således upp på cykeln igen med tanken att köra lite tröskelintervaller.

Och nu jädrar hände det grejer. Visserligen hade jag fortfarande inte roligast i världen, men svetten sprutade och benen fick sig en ordentlig omgång. Tröskel, my ass förresten. I löpning vet jag ganska exakt när mjölksyran kommer så jag försökte ligga på samma pulsnivå på cykeln. Men det här var något helt annat, för satan vad mina ben skrek! Det kan också bero på att mina muskler inte är anpassade för cykling ännu förstås.

I alla fall, när jag cyklat fyra femminuterströsklar (eller vad man ska kalla dem) så varvade jag ner lite och hoppade sen av efter totalt en timme denna andra omgång. Rätt nöjd med ansträningsnivån, men också rätt övertygad om att om man ska cykla inomhus så är det alltid roligare att göra det ihop med folk, även om det betyder att man får släpa fram en gammal Monark från ett förråd och sitta och glo på handbollskillar som slöar runt på en plan klädda i mjukisbyxor samtidigt som man cyklar.

Min alldeles egna spinningsal!