Men nä. Jag vill såklart springa många, många fler mil i mitt liv. Jag blev inte alls särskilt glad när julaftonsjoggen kändes i mitt högerknä, för tanken på att inte kunna springa är skittrist. Just nu har jag annat för mig, jag rullskidar och simmar och har det i största allmänhet hur fint som helst, men i en snar framtid vill jag kunna påbörja min marathon- och ironmansatsning ordentligt, och då är inte ett gnälligt knä något jag känner att jag vill brottas med. Så jag SKA bli bra. Så fort som möjligt. Och då får man tugga i sig helvetessmärta. Men satan i gatan vad det känns trist att tänka på löpningen just nu.
 |
| Jag har lovat Gabriel att rulla mer på min foamroller. Det är dock svårt att komma upp i lika höga nivåer av plågsamhet själv. |
Usch känner igen din känsla! :( jag brottas med min onda vad! Vill också som du skriver påbörja satsningen mot målen. Ingen löpning här heller. Håller tummarna för att ditt knä mår bättre snart!
SvaraRaderaRehabträning är ju inte direkt det roligaste. Hoppas det blir bättre snabbt. Naprapater brukar ju kunna sin sak.
SvaraRaderaDu skulle inte känna för att skriva lite mer om den här foamrollern och kanske filma hur man gör eller nått? :-)Blev lite sugen på att hålla på med det, i förebyggande syfte eftersom jag föddes med lite "filureri" i höfterna..
SvaraRaderaNär jag hade löparknä blev jag knådad gul och blå (bokstavligen!)på utsidan. Det gjorde ont så det svartnade och jag trodde min naprapat skämtade med mig när jag gjorde det en gång till. Sedan dess har jag inte sett röken av mitt löparknä och det är snart 3 år sedan. Det var helt klart värt det, bara tugga på med smärtan! :)
SvaraRaderaViktigt också att ni försöker hitta orsaken till varför du fått skiten så det inte kommer tillbaka. Själv "satt" jag ner och blev överbelastad när jag sprang men nu har jag fått fram höften där den ska vara.
Hoppas du blir bra snart!
Lina: Tack för tummarna! Idag blir det provlöpning för att se hur det känns i knät. :)
SvaraRaderaSnorkkis: Nä, rehabträning är verkligen urtrist. :(
Majken: Absolut! Kommer!
Daniel: Jag ska prata lite mer med Gabriel om orsaker. Som det är nu tycker han att det viktigaste är att stärka säte, höft och baksida lår eftersom det är svagheter där som gör att jag springer "fel" och liksom tänjer på senan. Det känns rimligt tycker jag. Men sen får jag väl försöka fundera på hur jag ska vänja av kroppen vid att springa på det sätt som jag gjort hittills när högersidan var svag. Kanske är det så "enkelt" som att tänka på hållningen och skjuta fram höften...?