Flätor, lägenhetspromenader och höjdkurvor

Göteborgsvarvet är verkligen inte ett viktigt lopp för mig i år. Jag försöker betrakta det som sista långpasset innan maran, och tänker hålla ett tempo därefter.

Men ÄNDÅ så börjar jag bli pirrig i magen. Jag börjar ta helt omotiverade promenader i lägenheten för att hitta något som jag tänker att jag borde ha med mig på lördag - vad detta något är som jag borde hitta har jag ingen aning om. Jag resonerar med mig själv i huvudet om hur jag ska lägga upp loppet, funderar över den perfekta klädseln och visualiserar banan och hur jag ska ta mig an broarna och den låååånga vägen uppför Avenyn.

Och så fixar jag med håret. Har provsprungit (nåja, eller gått) en ny löparfrisyr under kvällens orienteringsträning i John Bauerskogen. Tappade bara bort mig lagom mycket bland alla böljande höjdkurvor och punkthöjder och hade det rätt härligt. Och håret satt på plats. Synd bara att det är en frisyr som är omöjlig att fixa själv till varenda träningspass. Kände mig som om jag borde ha långklänning snarare än tights på mig när huvudet är inlindat i mystiska flätor på det här viset...

Jag känner mig hur som helst taggad som tusan! Fast egentligen är jag mest taggad för maran tror jag, jag längtar så tills det är dags att ta mig an Stockholms gator!

Tjusig löparfrisyr! Inte ett hårstrå i ögat.