Långpasslördag!

24 november. Tre och en halv månad. Så lång tid är det sedan jag sprang lika långt som jag gjort idag. Så gissa om jag är nöjd! Det spelar ingen roll att dagens långpass är nästan en mil och över en timme kortare än de pass jag brukade kalla långpass i somras, för nu är jag på gång igen!

Den skada jag drog på mig i början på hösten förra året gjorde mig rätt skraj ett tag. Jag tappade löpsuget, och fick heller inte springa förrän skadan hade läkt. Nu var det ju egentligen inte hela världen, eftersom jag istället lärde mig älska rullskidåkningen, och när vintern sen väl kom så var den vit och fin och jag fick återigen chansen att tillbringa många timmar på mina skidor. De löppass jag hann med mellan varven (efter att jag fått behandlig hos en naprapat och dessutom skaffat inlägg) hjälpte mig mest att underhålla löpmusklerna, jag blev inte precis en bättre löpare under vintern.

Så nu står jag här. Det är mitten på mars och drygt två månader till mitt livs första Stockholm marathon. Och nyckeln till att överleva loppet är långpassen. Jag har fortfarande ett starkt och fint hjärta tack vare skidåkningen så konditionen är det inget fel på. Men min kropp måste lära om och vänja sig vid löpningen igen. Så därför skyndar jag långsamt. I min värld betyder det ungefär det här:

16 kilometer på 95 minuter: Aningens för snabbt för att kvala in som lätt löpning i rätt pulsspann, men jag skyller på att jag är som en kalv på grönbete. Några korta ruscher en tredjedel in i passet, för att väcka musklerna och påminna kroppen om hur man springer högt och snyggt hann jag med också.

Dagens lilla runda. Skärmdump från Garmin connect.

Dagens underlag, i alla fall på delar av rundan.