Ibland gör man saker mer för psykets skull än för den praktiska betydelsen. Som det här med valla. Imorse tog vi sovmorgon och efter frukost knallade vi ner till vallaboden och påbörjade det metodiska arbetet med att fixa i ordning morgondagens tävlingsskidor. Efter att det gamla fästet åkt bort och belagen rengjorts med en omgång grundglider påbörjades diskussionen om hur bästa glidet skulle uppnås. Högfluor eller lågfluor? Vilken temperatur? Nysnö eller gammal? Inte transformerad väl? Kanske en blandning? Johan hävdar att två tredjedelar kall HF för nysnö och en tredjedel lite varmare HF för gammal snö är grejen. Genast börjar Eskil fundera över hur mycket det påverkar glidet om man blandar in en tiondel annan glider i den kalla LF han bestämt sig för...
Tre timmar senare är vi klara (förstås efter att först ha dividerat lite om fästet och kommit fram till att förutom grund och ett par lager grönt så är det blått som gäller i fyra tunna, fina lager). Och jag tror inte att den där tiondelen gul HF eller vad det nu var har så stor praktisk betydelse. Men om (eller när) man glider ifrån i en nerförsbacke kan man tänka på den där tiondelen och känna sig som att man är lite smartare än de andra, och den känslan kan vara det som gör skillnaden. Ett skidlopp är ännu mer en kamp med pannbenet änett löplopp, tycker jag. I ett skidlopp är det så mycket material inblandat, och att bli frånåkt i nerförsbackarna betyder inte bara att man får jobba mer fysiskt för att hålla samma tempo som de andra, det betyder också att psyket får sig en knäck. Och där någonstans börjar kampen.
Nåväl. Skidorna är färdiga och vi har just haft pastaparty. I morgon klockan elva påbörjar jag min alldeles egna speciella kamp. Jag ska köra fyra mil på tävling efter en vecka med fler träningstimmar och fler skidmil än på länge. Jag har ingen aning om hur kroppen kommer att reagera i morgon, och mitt huvudsakliga mål är att inte bli varvad av vinnaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar