Som en kossa

Man borde blogga in action, skriver Sofie idag. Efter passen känns ju det mesta så himla bra, endorfinfylld som man är. Det skulle bli ärligare om man bloggade under tiden som man sprang runt och kände sig klumpig och otränad.

Hade jag bloggat under mitt yogapass ikväll hade jag nog inspirerat er alla att aldrig nånsin i hela era liv testa yoga. Jag var en urkass yogaelev. Ofokuserad och lika rörlig som Ferdinands morsa. Det är konstigt det där, med dagsform alltså. Ena dagen kan jag ha urkass balans och trillar omkull bara jag tänker tanken på att lyfta ena foten upp från mattan. Andra dagar kan jag balansera på lilltånageln i en kvart. Och vissa dagar är mina lårbaksidor så korta att jag tror att de ska snäppa bara jag andas för djupt, andra kan jag stå i hunden i världens snyggaste v-form med så raka ben att knävecken nästan blir konvexa.

Idag var den där ena dagen. Och nu sitter jag ju trots allt här, lite endorfinknarkad och sådär varm och lugn i kroppen som man ändå blir av yoga. Tänk dig hur illa det var, egentligen, och hur jag hade berättat om det om jag bloggade in action.

Kanske är tur att man inte får ta med sig datorn in i yogasalen.