Min kärlek till skidåkningen och skidvärlden känns ibland helt besinnings- och urskiljningslös. Häromdagen var det en kollega till mig som kallade längdskidåkningen världens mest oglamourösa sport - och jag tände på alla cylindrar. Vaddå oglamourös?! Det är ju världens bästa idrott! Fast sen lugnade jag ner mig och kom fram till att jag skiter väl i glamouren, det är ju det snoriga och slitsamma jag gillar. Och inte bara gillar, utan totaldyrkar. Jag har tidigare skrivit om boken
"Ur spår!: Snor, svett och svenska skidkungar", och där porträtteras just den där snorige, buttre skidåkaren som sliter som ett djur i spåren. Det är som jävligt tjurigt att åka skidor. Löpning är på något vis lite mer tillrättalagt, och liksom gladare.
Jag kom att tänka på allt det här när jag läste
den här intervjun med Thomas Wassberg. Tjurskallen kryper fram inte bara mellan raderna, utan också i klartext. Underbart! Jag vill också vara en sur skidåkare som far fram som en ångvält i spåren och vinner över alla finnar och norrmän!
 |
| Wassbergsskägget himself. |
hahaha. den intervjun var ju galet rolig! Finns inget att göra.. hahaha
SvaraRaderaWassberg is the man with the snor! Rolig är han också!
SvaraRaderaHan är en hård tjurskalle den där Wassberg. Det är därför jag gillar långdistans. (Dock utan brädor på fötterna för jag är för dålig att ens ta i ordentligt med dem på... ) Mer snor, mer svett, mer slit. Inte som de där fjompiga arenaidrotterna där de verkar vara mer koncentrerade på frissan och sminket. (Inga namn nämnda... ;-) )
SvaraRaderaHAHA! Bra skrivet Ingmarie! Jag tänkte faktiskt det samma i helgen när den populära Charlotte Kalla gick i mål och torkade bort dreggel från hakan. Kanske inget man får se på inomhustävlingarna :)
SvaraRaderaUlrika: Eller hur!
SvaraRaderaJohn: Han är mannen som givit snorskägget ett ansikte... :)
Ingmarie: Haha, jag kunde inte sagt det bättre själv! Arenaidrotter är för töntar!