Snabba hjul och en brygga

Superrullskids-Mårten knåpade ihop ett par småsnabba tävlingsskidor åt mig i söndags. Inga överdrifter, inga trendiga orangea hjul - men förra generationens tävlingshjul med mjuka, fina, smala gummihjul på snabbrullande lager på ett par klarröda skidor med illgula stänkskydd. Som gjort för att man ska känna sig som en blixt!

Och ärligt talat har jag ingen aning om det var själva hjulen, min egen entusiasm över hjulen eller något annat som gjorde att asfalten liksom försvann under fötterna snabbt som ögat ikväll, men fort gick det. Jag valde en rätt kuperad slinga att köra snabbdistans på, och emellanåt var jag uppe i hisnande hastigheter. För att vara mig dårå. Jag hann aldrig ens tänka att det var läskigt. Lite kändes det som att det var en helt ny liten värld som öppnades för mig och det blev helt uppenbart att mina Elpex Wasa-skidor verkligen är rookieskidor med noll piff och trix. Superenkla och inga konstigheter, men de erbjuder heller inte särskilt många möjligheter. Inför nästa säsong är det jag som skaffar nya lagg.

Så, jag har alltså slutat vara en rullskidsfegis och istället blivit balansgudinna och rullskidsgigant. Och det är jag stolt över. En annan sak som jag är extremt stolt över är att jag lätt som en plätt för första gången klarade att gå upp i brygga utan assistans på yogan idag. Det, mina vänner, är ett genombrott för kylskåpslöparen Therese.

Fina va?



I verkligheten lyste världen guldorange. Genom min mobilkamera ser allt onödigt höstgrått ut. Nåja.