 |
| Nä, det är förstås inte jag på bilden (som är googlad)...det lär nog ta en stund innan jag kan vika mig på såna här sätt. |
söndag 31 oktober 2010
Huvudet ner och fötterna upp
I tisdags lyckades jag gå upp i brygga, idag fann jag mig plötsligt stående uppåner. Eller ja, åtminstone med huvudet i marken och knäna på armbågarna. Första steget i att hamna i huvudstående, nämligen att jag vågade släppa stödet med tårna. Nu vill jag bara stå på huvudet hela tiden. Jag borde inreda hela lägenheten med yogamattor så jag kan kasta mig ner på golvet när andan faller på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vilken yogi! själv nöjer jag mig med upside downpositioner som hunden... haha
SvaraRaderaunderbart! Yoga är beroendeframkallande - helt klart!
SvaraRaderaInte helt lätt att gå upp i brygga, det är ju en fantastisk prestation. Själv skulle jag nog få bygga en ny lägenhet efter att försöka stå på huvudet då jag förmodligen skulle slå sönder både det ena och det andra inklusive mig själv :).
SvaraRaderaVad underbart att du är tillbaka med löparskorna på! Då får jag verkligen hoppas att det blir marathon den 11 december och önska dig lycka till så här i förväg.
Pelotta dig Therese! Nu kör vi! :)
Sara: Hehe, hunden kan vara nog så jobbig...
SvaraRaderaUlrika: Verkligen! Men jag kommer nog aldrig bli lika modig som du och testa det där rocket yoga, det verkar riktigt utmanande. :)
John: Hehe, ja det kanske är en fantastisk prestation. Jag kommer bara ihåg bryggan från när man var liten och kunde gå upp i den utan några som helst problem. Men som liten var man ju lite vigare och rörligare förstås... Och tack för lycka tillet! Du kanske ska hänga på till Bovallstrand? Det kommer bli ett fint lopp!
Wow! Bra! Jag kör också yoga ibland, som komplement till löpningen :) Det är härligt!
SvaraRaderaTack för inbjudan! Jag tror dock inte att jag är mentalt förberedd för maran än. Får se vad som händer under 2011. Funderar faktiskt på Växjö Marathon som verkar ha en flack enkel bana. Men vi får se, det kanske blir tidigare än vad man tänkt sig :).
SvaraRadera