Status: Blåtå och springsug

Först: Tack för alla fina kommentarer efter mitt lopp! Ni är så himla härliga!

Sååå...Vad händer egentligen? Jo minsann, här pågår återhämtningen för fullt! Fyrtio minuter vattenlöpning igår, vila och gosande med syskonbarn idag och imorn blir det yoga. Och kanske, kanske några springsteg på land. Eller vaddå kanske, jag kommer helt klart springa några kilometer. Jag har varit springsugen ända sedan jag stod i duschen på Studenternas i lördags, så jag kommer inte kunna låta bli.

Faktum är att planerna för nästa ultraäventyr redan är igång. Jag gjorde först ett försök att få komma med och springa Markusloppet i oktober, men det var fullt. Så nu funderar jag på vad jag ska hitta på istället på höstkanten. I april vill jag springa tio mil, i sommar hoppas jag på 100 miles och sen får jag se. Ingenting känns omöjligt! Kanske skulle jag ta och springa hela vägen hem till mina föräldrar, en sträcka på kanske sex mil om man ska ta så springvänliga vägar som möjligt. Mest bara för att det vore så roligt att se deras miner. Typ ringa och säga att jag dyker upp vid lunchtid på lördag, snöra på mig skorna i ottan och knacka på deras dörr några timmar senare...

Behöver jag säga att jag mår utmärkt och har hittat mitt löparkall...?

Mitt just nu enda men efter loppet - en blå stortå. Det ser ut som att nageln ska trilla av. Men sånt har jag förstått att man får stå ut med om man ska springa länge. Fast ett par lite större skor skulle inte skada...