Två gånger 3x400 meter. Två gånger 3x200 meter på det. Allt med sandvandringstunga ben från dagens sändning i Mellbystrand, ben som dessutom fortfarande känner sig lite matta efter söndagens strapatser. Men jag kände mig trots allt som kung över Sannarps IP! Kämpade tills jag fick blodsmak i munnen i värmen, och då spelar det ingen roll att jag ser ut som en snigel jämfört med träningskompisarna, eller jämfört med duktiga halmstadorienteraren och hässelbylöparen Erik Johansson som körde blixtsnabba trehundringar samtidigt som oss.
Nu tänker jag gå och lägga mig och sova som ett barn.
Eriks (och även tvillingbrorsan Kalles) gener är inte att leka med! med en mamma och pappa som kutar kan det bara bli på ett sätt. :-) Lycka till i morgon! Verkar helt galet! :-O
SvaraRaderaHaha, precis. De har väl snabbheten i blodet. :) Tack så mycket, jag ser galet mycket fram emot kvällens galenskaper! Jag snackade med en kille som sprang loppet förra året, och det liksom glittrade i hans ögon när han berättade om hur det var, om hur banan plötsligt efter några hundra meter på en grusväg svängde tvärt rätt in i skogen, där någon kapat de mest spretiga grenarna så man slapp få dem i ögonen, men annars var det totalt obanat och uppåner för kullar och över kärr där ingen annan nånsin gått... :D
SvaraRadera