Ibland ser man inte stigen för alla träd. Som igår. Nån hade strösslat med omkullvälta träd så det såg ut som värsta plockepinn längs Nissans östra strand. Kanske såg det likadant ut för en vecka sen också? Isåfall var jag alldeles för upptagen av att lyssna på och njuta av sällskapet den gången att jag inte såg var jag satte fötterna (för övrigt Ingmarie så var det som om naturen fått sommarhicka och bestämt sig för att go crazy totalt mellan kraftverket och motorvägen - det var som att springa genom en grön tunnel, helt fördjunglat! Vackert som tusan!).
Den här veckan fick på grund av omständigheter bli en lugn träningsvecka. Förutom onsdagens backiga och jävliga distanspass med klubben så har jag ägnat mig åt lugn löpning och lite stretching. Har bytt arbetstider den här veckan, och det är svårt att få ordning och ställa om kroppen på att träna vid andra tider än normalt. Imorn kör jag veckans enda någorlunda hårda pass (hoppas jag på åtminstone. Jag har svårt att tänka mig att det blir något annat när tränar-Eskil är inblandad) i Laxvik där det ska sanddynspringas. Ser fram emot det. Och jag ser fram emot en ny vecka, med nya möjligheter. Det blir fokus på snabbhet nu, jag har två veckor på mig att bli vindkvick tills jag ska krossa PB på Varbergsloppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar