Snabb som en vessla

Såhär förvånad blir man när benen känns lätta som fjädrar och löpningen helt oväntat känns lätt och njutningsfull igen.

Min devis om att springa det jag vill och inte känna några prestationskrav ledde idag till att jag sprang fort som en vessla. Och det kändes så jäkla underbart!

Började med den vanliga uppförsbacken upp till spåren på berget, försökte hålla de orangea snabba fötterna i schack så att de inte vrålrusade iväg redan från början. När jag väl kom upp på fyrakilometersspåret påbörjade jag en långsam fartökning upp till ett tempo där jag började flåsa men ändå kände mig rätt okej. Sen var tanken fartlek mellan lyktstolparna. Och medan jag pysslade med det testade jag att hela tiden höja "vilotempot" mellan fartökningarna. Aldrig tillbaks till utgångstempot således. Det var tufft, men jäkligt kul. På slutet körde jag en enda kilometerlång fartökning med stegrande tempo i ett försök att komma under femkilometerstempo på den totalt 5,1km långa slingan (alltså 4km + uppjogg). Det gick inte riktigt, men på några sekunder när! På 4-kilometarn höll jag ett snittempo på 4.45!!!

Jag kände mig så himla stark! Verkligen totala motsatsen mot hur det var i slutet på förra veckan. Tror faktiskt att jag är ganska bra på att koppla bort kraven och tillåta mig själv att leka lite när jag blir för prestationsinriktad.

Det här var alltså sista löppasset innan Varvet på lördag. Fram till dess ska jag äta ordentligt, ta ett par långa promenader och pyssla med mentala målbilder. Och förstås ladda ipoden med musik som får mig att flyga över broarna. Låttips mottages tacksamt!