Get me away from here

Ge mig mossa!

Jag är inne i en inspirationssvacka. Det enda jag tänker på är mossa och tallar, men jag vet inte vad jag ska göra med tallarna när jag hittar dem.

Igår jagade jag ut Johan på hans första löprunda på år och dar (fast vem som jagade ut vem kanske jag förresten ska låta vara osagt, för när han kom hem från jobbet satt jag ombytt i soffan och behövde verkligen en spark i baken för att röra mig ur fläcken) och efter att vi sprungit 5k ville jag hitta på något annat. Det tråkiga valet var att återigen köra några koordinationslopp för att få min höft att förstå var den ska befinna sig när jag springer. Det lite roligare valet var att göra något med bokskogen. Men vad? Vad gör man med tjusigt utplacerade svarta bokstammar och ett ljusgrönt lövhav? Springer Idioten? Övar på vänstersvängar runt träden? Klättrar? Vuxentönten i mig ville krama stammarna och tillbe Moder Jord, löparen i mig velade och valde till slut det tråkigare alternativet i brist på inspiration.

Samma sak med tallarna. Jag vill liksom bara vara bland de mossklädda stammarna och tassa runt på det fluffiga underlaget. Jag vill vara där för alltid (eller åtminstone i några dygn) och leva på Swebars och blåbär och springa så långt bort från civilisationen man kan komma.

Det är nog tur att det finns en sommarplan som innehåller toppturer och glaciärer långt bort från vardagshetsen. Det känns som att jag håller på att bli lite tokig på vardagslivet med allt som tydligen bara måste göras. Jag behöver lugn och ro och tid att fokusera.