Den flygande löparen

Titta vad jag har hittat! Inte ens i närheten av Åsas utomhusgym i Nacka, men åtminstone nåt!

Idag har jag flugit fram i löpspåret. Jag vet att jag sa före Varvet att jag förmodligen skulle lägga ner löpningen en tid och göra andra saker för att låta kroppen längta efter att springa igen, i ett försök att hitta löpglädjen på nytt du vet. Men det verkar inte som att det behövs! Jag liksom bubblar av springenergi!

Och idag gjorde jag dessutom slag i saken ungefär ett halvår för sent och testade att springa med Erik Grönwalls Higher i lurarna. För en musiknörd som jag känns det något märkligt att blanda in Idolvinnare mitt bland Le Tigre, Florence + the Machine och Ladyhawke, men fy tysan vad peppande det var att erövra Galgberget till den låten! Det är nåt med tempot och den lite fånigt storslagna refrängen. Och så texten, som gjord för löpning! Jag måste helt enkelt skaffa mig ett bättre löparlåtbibliotek som alla handlar om att besegra gravitationen, om att flyga och om att vara snabbare än ljuset.

Och medan jag sprang ägnade jag mig åt att fundera över hur allt jag såg omkring mig skulle se ut på en karta. Hela jag var invirad i höjdkurvor, punkthöjder och gropar. Lustigt det där, jag har inte tänkt så noga på hur det ser ut på Galgberget innan, rent terrängmässigt alltså, men nu förstår jag vad det är för nåt jag springer på och i. Och det gör det hela ännu roligare!

Livet är bra härligt.