Jag är jättedålig på att lägga upp träningsscheman. Det blir liksom lite som jag känner för. Men i helgen träffade jag en kompis som också har Göteborgsvarvet som närmsta utmaning, och hon hade hoppat på ett program. Hon hade en plan som gick ut på att hon skulle komma under två timmar. Då kände jag mig som en idiot. Jag har som vanligt ingen plan.
När jag väl planerar så handlar det om saker som inte på nåt sätt hjälper mig att bli en snabbare halvmaralöpare. Imorse när jag gick till jobbet log jag stort vid tanken på att jag tänker springa långlångt imorgon. Jag tänker ägna mig åt evighetsintervaller. Äntligen. Jag måste nämligen tvätta på eftermiddagen, och vad gör man medan man väntar på att en maskin tvätt ska bli klar? Ja, varför inte springa? Och på en timme hinner man en mil, så då får jag väl springa en mil. Typ tre-fyra-fem gånger.
JAG LÄNGTAR!!
Men nu är det idag, och idag ska jag springa korta backar. Sådetså. Om en halvtimme står jag och mina orangea älsklingar på asfalten och hatälskar de hundra meter backe vi ska ta oss an tio gånger.
Men vad hände med mitt konstiga ont från i lördags? Det försvann under dagen och jag har inte känt nånting sedan dess. Mycket märkligt hur som helst, och jag tänker vara uppmärksam och stretcha ännu nogrannare framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar