fredag 12 mars 2010

Adrenalinkicken är förbi

Jag trodde jag skulle leva länge på Vasaloppet. Det kändes så dagarna just efteråt. Jag var så pigg, så glad och så full av energi.

Nu har energin sinat. Jag är omänskligt trött. Samtidigt längtar jag ut. Jag vill springa. Jag saknar de där långa, långsamma passen. Ensam med skogen och en väg som aldrig tar slut. Dessutom saknar jag snön. Jag saknar lugnet ute i spåren, tystnaden och målmedvetenheten.

Och jag tänkte på en sak som Catrin Nilsmark sa i Mästarnas mästare i tisdags: Man uppnår sina mål, och sen är de förbi. Snabbt som tusan går det. Man borde stanna upp i stunden oftare, och verkligen passa på att gotta sig i sina framgångar. Få känslan att fastna nånstans där inne, lättillgänglig. Så den bara är att plocka fram en eftermiddag när man har lite tråkigt. Saker som man kämpat så för, de förtjänar ett bättre öde än att försvinna bort bakom nästa utmaning så fort man klarat av dem.

3 kommentarer:

  1. Stort grattis i efterskott till genomfört Vasalopp! Kul att du fick en sån häftig upplevelse och det var alldeles inspirerande att läsa!

    SvaraRadera
  2. Det där är klassiskt och jag känner så igen mig.Man kämpar och sliter. Lever med och för sitt mål och sen plötsligt är det över! "Kicken" efter gör att man sätter nya mål, kör vidare i ett rasande tempo direkt men så sköljer en enorm trötthet och tomhet över en Blir nästan förlamande på något vis.
    Kroppen var sliten men adrenalinet "dolde" det.
    Samtidigt så tror jag att det är de nya målen, viljan att gå vidare och kraften att kämpa på som gör att det faktiskt "blir" något. Man kan ju inte helt släppa taget om allt och leva på gamla meriter. ;-) Jag tror med att det finns en rent fysiologisk förklaring. Kroppen ORKAR inte vara euforisk hur länge som helst. Ungefär som du inte kan vara nykär hela livet. Du skulle helt enkelt kollapsa!
    Låt tröttheten få ha sin tid. Det absolut sämsta du kan göra är att köra på.Vila och satsa på smidighetsträning i stället ett tag så ska du se att lusten kommer tillbaks. :-)

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig. Den här tröttheten alltså. Inte av denna värld.

    SvaraRadera