Backprinsessan!

Vad är det som gör att jag träffar ultralöpare vart jag än går? Idag fick jag syn på en kvinna på gymmet som hade en tröja där det stod "Swiss alpine" på ryggen. Och jag kunde förstås inte låta bli att bli nyfiken och undra när hon sprungit och vilket lopp. Hon berättade att hon och hennes man varit där med Springtime och sprungit maradistansen. Nåt av det häftigaste hon har gjort, sa hon. Blir man inte sugen då va?

Gymmet ja. Jo, visst var jag där. Men inte för att harva på löpbandet. Det var något med solen idag alltså. Den gick inte att övertyga om att jag skulle hålla mig inomhus när jag skulle springa. Särskilt inte när jag skulle tillbringa en timme i en svettig sal på bodybalance senare på kvällen. Så nä, det blev inget löpband. Däremot blev jag inspirerad av Paulas kommentar om backar. Så det blev ett fartlekspass utomhus med extra fokus på backar. Jag har en grymmebacke som vid torrt väglag är en mördare, och när det ligger hårdpackad snö i den blir den ännu mer sugande. Så den blev det ganska många varv på. Och 100-200-metersruscher lite här och var när pulsen stabiliserat sig efter senaste ruschen. Hur kul som helst! Jag kanske inte körde skiten ur mig precis, men jag fick till ett rätt schysst pass i precis den form som jag tycker bäst om. Jag älskar backar!