Värstinggrejer

Min nya kompis

Jag är så förutsägbar.

Mina stavar har stört mig under en tid. Remmarna är för långa och det blir ingen bra snärt i dem när de ska tillbaks i händerna efter att jag släppt dem bakåt. Har googlat och läst och haft mig för att ta reda på vilka remmar och handtag som är de bästa, och fastnade för en Exel-rem som verkar helt grym, men dyr som satan. Efter dagens lätta distanspass i skymningen på Bäckavattnets golfbana stannade jag till på Intersport för att höra med deras skidexpert om det finns någon liknande rem eller om han kunde rekommendera någon annan.

Och nu sitter jag här med de där dyra Exel-remmarna ändå. Plus ett par nya korkhandtag.

Hur gick det här till?

Jo, skidexpert-Fredrik vet hur han ska lägga sina ord. "Det här är ett par riktiga värstingremmar", sa han och höll i handtagen som om de var en bebis som man behandlar med varsamhet och respekt. Min hjärna gjorde då som vanligt den här kopplingen: värstingremmar = värstingåkare. Värstingremmar på Therese stavar = Therese blir en värstingåkare. Sen begriper till och med jag att det krävs lite mer än ett par grymma remmar, men hey, jag är materialsportare så det skriker om det, och det skäms jag inte för!

Sen hjälpte det till att Fredrik inte är knusslig när det kommer till bra priser till bra kunder... Plus förstås att remmarna kändes som gjutna på mina handleder.

Efter ca 7k lättdistans på ca 35min...undrars hur fort det hade gått med nya värstingremmarna...?