Och där passerade jag Vasadistansen

Milspåret

Ensam med snön

Den fantastiska myren!

"Det heter faktiskt skidlöpare!"

Min skidtränare berättade idag att han köpte skidor för en krona paret på en utförsäljning för några år sedan. Visserligen rätt gamla grejer, men perfekta att ha när föret är sådär och man inte vill pajja belaget med all sten som går igenom i spåren. Han hade ett tjugotal par skidor i taket i sitt garage, alla med olika användningsområden. På ett av dem satt en sån där Vasaloppslapp som man får med sitt startnummer. 33 stod det på den. "Äsch, det är för Skatevasan", sa skidtränaren och viftade bort min beundran när jag påpekade det hela. Kändes som bästa stället att hänga när man vill valla. Fick mig lite skidhistorier till livs också. Och även om jag ännu inte blivit någon vallaexpert så är det baskemig hur kul som helst att stå och spekulera i bästa vallan för dagen.

Förresten älskar jag Simlångsdalen. Jag älskar all entusiasm, all energi som liksom genomsyrar hela byn. Parkeringen vid Långhultamyren var proppfull och medan jag och mina vänner hängde i spåren dök det upp folk från höger och vänster som alla var lika sugna på att skida några kilometrar. Det snackades valla, Vasalopp, utrustning, snö och drömvintrar och alla var ett enda stort, varmt leende.

Och när den varma chokladen runnit ner i strupen och vi lämnade myren för den här gången kunde jag konstatera att jag härmed tagit mig över Vasaloppsdistansen. 91,5 kilometer totalt.