Hey, ge mig mer vinter!

Löjligt glad efter snölöpning

Vem minns en snöig vinter?

Jag blev så orolig imorse när jag började tänka på nästa vinter av någon anledning. Tänkte att jag skulle bli helt knäckt när allt återgick till det normala och det blev en slaskochplaskvinter igen. För med vintern 09/10 i huvudet skulle mitt guldfiskminne liksom ha glömt bort tingens ordning och fått för sig att en vit och kall vinter är det normala här på västkusten. Vilket ju förstås inte är fallet. Men sen blev jag räddad ur mina farhågor när en kollega frågade mig om jag mindes vintern 05/06. Nä, inte alls, sa jag. Det visade sig vara en sjuhelsikes vinter med snö långt in i april.

Där ser man.

Förmodligen kommer jag inte få minsta problem att anpassa mig till brunt mörker vintern 10/11.

Hur som helst. För min del är jag lycklig som ett barn över all den här snön. När SMHI utfärdar stormvarning och påstår att vi kommer få det blött och kallt om öronen på firandet ikväll (du kommer väl? Galgberget kl 18!) så blir jag bara glad och nöjd. Faktum är att den här vintern liksom har gjort så jag har hittat mig själv lite till - först hittade jag löparen Therese, och nu har det plötsligt dykt upp en liten skidåkare långt där inne också. Eller för tusan, en vintersportare som är all over the place. Ge mig vilka attiraljer som helst som går att använda på snö och is och jag är med! Förutom möjligtvis en hockeyklubba. Ishockey kommer jag aldrig begripa.

'Cause I am a längdskidåkare, yes I am.