Under helgen på Långberget gick jag runt och var stöddig över att jag inte hade träningsvärk nånstans i min skidovana kropp. Inga ömma ljumskar, inga trötta triceps.
Men nu såhär några dagar senare inser jag att det är som bakfylla - om man bara fyller på med träning, träning, träning (eller ja, öl, öl och öl som under alla de där festivalerna som genomlevts under åren) så skjuter man liksom upp smällen till några dagar senare. Och igår kom den. Sju skidpass på några få intensiva dagar kanske ska sätta sig i triceps. Särskilt när man toppar dem med ytterligare ett pass på i princip okuperad bana där jag i princip bara ägnade mig åt stakning.
Igår låg jag för övrigt på soffan och åt choklad istället för att åka skidor. Kände mig nästan kriminell med tanke på det fantastiska snölandskapet utanför fönstret. Men det ska tas igen idag! Efter jobbet bär det av mot nya spår!
Känner igen det där. Min kropp har varit oigenkännlig efter det intensiva skidåkandet över nyår. Allt den velat har varit att ligga i soffan. Helst sovande. Men idag tänker jag bryta mönstret och testa gymmet igen.
SvaraRaderaVila är ju också nyttigt, och choklad gör en glad som bekant! :)
SvaraRaderaSamtidigt är det ju helt underbart att ha träningsvärks-ont! ;-)Brukar tänka på de stackare som har ont utan att ha gjort något...
SvaraRadera