I'm back!

Jag har hållt ut. Jag har varit vuxen. Jag har tänkt lite längre än näsan räcker. Jag har låtit bli att träna i över en vecka! Och jag har inte tagit ett steg i mina löparskor sedan förra tisdagen. Och ärligt talat, även om mitt huvud har längtat så har min kropp inte velat veta av något annat än horisontalläge. Förrän igår! Då kom suget tillbaka som ett slag i magen. Nu jävlar! Kunde inte bestämma mig för om det var rullskidorna eller skorna som skulle få börja, men efter en liten spaning utanför fönstret insåg jag att lövgröten på vägarna inte lämpar sig för några små fjösiga hjul under ett par smala skidor. Således blev det mina Asics som fick den äran.

Och det som slog mig medan jag mysjoggade i ett tempo som kändes lagom var att det är höst nu, på riktigt. Blöthöst. Brunhöst. Var tog alla löv vägen? Bestämde de sig en morgon när de vaknade att nu trillar vi av träden allihopa samtidigt? Well, det är ju bara att gilla läget, och det gjorde jag verkligen! Jag ljuger väl om jag säger att jag njöt av varenda steg, för det var segt i benen och det kändes som om alla muskler i låren och höfterna hade förtvinat eller åkt på semester, men jag njöt i fulla drag av att vara frisk, av att ens ha möjligheten att röra på mig.

Och när jag sprungit halvvägs mötte jag en annan Tranemoskidåkare på rullskidor. Så då tänkte jag att jävlars, kan han så kan jag. Så imorn blir det förmodligen lite rullisar innan mörkret faller.

Hur som helst har jag bestämt att nästa vecka ska bli en sån där träningsvecka då jag gör vad jag känner för. Inga krav, inga scheman. Och kanske ska jag fortsätta så ett tag framöver.