Jag sitter hemma och v i l l i n t e.
Vill inte röra mig. Vill absolut inte springa.
Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Visst har jag haft dagar då jag inte varit särskilt sugen på att springa, men idag är annorlunda. Jag vill inte ta ett steg i de där jävla löparskorna.
Är det här någon slags post-loppkänsla som jag missat tidigare?
Kroppen känns hur bra som helst. Mina ben är pigga och borde längta ihjäl sig efter en lågintensiv löprunda i eftermiddagsvärmen, mitt huvud borde längta efter lite ensamhet och tystnad i löpspåret, bara huvudet och jag. Men det finns ingen längtan någonstans.
Har i alla fall förgyllt dagen för två apoteksbiträden idag. Jag frågade nämligen hur en värktablett vet vilket ont den ska ge sig på om man råkar ha till exempel mensvärk och huvudvärk samtidigt. En jävligt relevant fråga tyckte jag eftersom jag ofta har allt på en gång och under de tillfällena kan jag gå över lik för att bli av med det magonda först. Skulle tabletterna då istället sikta in sig på huvudvärken är de ju helt meningslösa. Efter lite fniss kläckte biträdena ur sig att tabletterna tar båda på en gång. Jag känner mig inte helt övertygad.
Känner du att du vill vila - gör det! Motivationen kommer igen ska du se!
SvaraRaderaKul att du var och hejjade i Uppsla, men jag såg dig inte tyvärr; du får allt lova att störa nästa gång - eller för fasen... då springer vi ju båda, så vi kan ju snacka i farten :)
Den känslan är bekant efter lopp. Vila, nut av din prestation. Tids nog kommer suget tillbaka.
SvaraRaderaHaha, jag har också funderat lite över det där (även om jag kanske borde kunna det mtp all fysiologi, kemi och liknande jag läst) :)
SvaraRaderaNär man känner sådär är det nog bara att lyda kroppen och vila. Vips så är den som vanligt igen! :)
Den känslan kan absolut komma efter ett lopp, eller kanske till och med efter ett riktigt långt långpass. Personligen tror jag att det är kroppens sätt att säga att man ska vila en stund. Ungefär på samma sätt som när man har träningsvärk. Fast handen på hjärtat, hur många bryr sig om träningsvärk? Men en sån känsla som du beskriver kanske man inte bortser från.
SvaraRaderaTa det lugnt, suget kommer tillbaka. Och gör det inte det inom några dagar så "tvinga" ut dig på en kort runda, bara några kilometer, och se hur det känns. Det kan ibland locka tillbaka löpsuget.
@Snork: Haha, det tror du? :) Ja vi får väl se. Om inte annat kanske jag springer några varv åtminstone. :)
SvaraRadera@Anna: Jag ska försöka njuta! Men det är tydligen lättare att älta dåliga saker än att hålla kvar vinnarkänslan när man gjort nåt bra.
@Andrea: Jag vilar på! Och forskar vidare i tablettfrågan. :)
@Johan: Skönt att höra att jag inte är ensam. Jämfört med träningsvärk är det här inte alls lika lätt att ignorera heller, för när jag har ont nånstans vill jag inget hellre än att träna, för det liksom mjukar upp musklerna lite. Men nu känner jag mig bara matt och trött. Well well, ska kanske ta en kort liten runda idag ändå, och känna efter.