lördag 19 september 2009

Orienterare? Jag?!


Johan har fått för sig att vi ska trimorientera i Skedala. Så nu ska vi åka och köpa nån slags karta. För övrigt har jag kommit på kant med min fotpod. Den räknade 1.5k fel imorse när jag sprang runt i hamnen. Skitirriterande.

4 kommentarer:

  1. Kul med lite gympa för järnan när man springer! Lycka till med kontrollplockningen. Jag börjar känna mig lite avis: skidor och orientering... det är ju liksom mina grejer!

    SvaraRadera
  2. Senast jag orienterade kallade de på polis efter att min bortavaro överstigit 6 timmar. Men, det var några år sedan, och i bakhuvudet bär jag ändå på en förhoppning att jag någon gång skall få revansch. Tycker det är kul att ni verkar göra verkligen vad som faller er in. Koolt med orientering! :)

    SvaraRadera
  3. Snorkis: Det blev inte särskilt mycket springande...hade jag sprungit hade jag nog träffat varenda träd i hela skogen med mitt huvud. Jag stirrade ner i kartan mest hela tiden för att fatta var vi var. :) Orientering har jag inte pysslat med sedan 1998 när det spöregnade och hela skolan tvunget skulle ut och harva i skogen. Jag fastnade i ett kärr.

    Mikaela: Haha, det där hände varenda gång det var nån slags orienteringsdag när jag var mindre. Nån försvann liksom alltid och så blev det skallgång. Livsfarligt när man tänker på det. :)

    SvaraRadera
  4. Sannerligen, gjorde min farsa skiträdd om inte annat!

    SvaraRadera