måndag 3 augusti 2009

WHW dag 1: Milngavie-Drymen


Milngavie-Dumgoyne

Glasgow svischade förbi. Vi anlände till Central station på lördagseftermiddagen och tog oss snabbt ut till den lilla sovande förstaden Milngavie där West Highland way börjar med ett litet monument och en flashig skylt. Första milesen gick längs parklika asfalterade gångvägar (och jag mötte första löparen redan efter typ nån kilometer! Älskar att möta folk som springer) men sen öppnade sig landskapet - och så gjorde också himlen. Det spöregnade mest hela tiden under förmiddagen så det blev till att fokusera blicken och koncentrationen på att hålla sig på fötter i regnet och leran. Vi flydde in på destilleriet Glengoyne bara någon kilometer från byn Dumgoyne och provsmakade whisky och kollade ner i koppartunnor som rymde massvis med liter whisky in spe.


Dumgoyne-Drymen

Sen blev det eftermiddag efter lite lunch i Dumgoyne - och solen gjorde entré! Vi gick längs den gammal järnvägen Blane valley railway som tidigare gick mellan Aberfoyle och Glasgow, över fält och genom skogsdungar.

Fram till sista två milesen hade vi inte stigit många höjdmetrar, men i närheten av Drymen kom vi in på en fin gammal liten väg som klättrade över kullarna och sen hamnade vi in i nån slags kohage. Drymen är en jättegullig liten by med sjuuukt god veggielasange blev vi varse lite senare. Men först försökte vi hitta vårt B&B som vi skulle bo på. Och av nån anledning (min idé såklart) bestämde vi oss för att promenera sista biten trots att vi kunde ringa vår värdinna så skulle hon hämta oss i Drymen. Vi lyckades förstås gå vilse sådär tre kilometrar, vilket inte var jätteroligt när vi redan vandrat 20 kilometrar från Milngavie...

Till slut ringde jag vår värdinna som avbröt mig med ett asgarv och ett "nononononoooo!" när jag förklarade att vi hamnat bortanför Drymen bridge som går över Endrick water någon mile söder om Drymen. Sen kom hon farandes i sin silvriga mercedes och installerade oss i ett fluffigt sovrum och kokade sen te som hon serverade oss i ett litet bibliotek där vi genast hittade ett backgammon. Och jag vann. Förstås.

1 kommentar:

  1. låter så semestrigt att jag smäller av! ;)
    Schysst att ni ändå har en värdinna och inte är helt utelämnade, lite lagom självständigt tänker jag mig.

    SvaraRadera