Sitter och tänker på mitt år. Jag har sjukt svårt att komma ihåg särskilt mycket före maj. Vad hände januari-april egentligen? Jag vill minnas det som att det var en rätt schysst vinter, jag hade just flyttat till lägenheten på Storagatan och höll på och fixade och borrade. Det var en del musikaler som gick igenom min dvd-spelare, och en hel del backgammon, vill jag minnas. Eller blandar jag ihop? Det här är vad jag minns:


JANUARI

H på torget i Mariehamn nyårsnatten 2007. Det året slutade med en fin nyårsafton, och 2008 började med en underbar nyårsdag.
Mitt livs bästa nyårsdag inledde 2008. Jag och G gick nog aldrig riktigt upp den där dagen. Vi hamnade framför Harry Potter tror jag det var, hämtade först nyårsfestmat på Norravägen som vi åt i picnicform på golvet inlindade i filtar. Annars minns jag januari som månaden då jag var trött, trött, trött. Några producentdagar här och där som höll på att sänka mig helt på grund av sin oregelbundenhet. Plus att det kändes som att alla var sjuka alltid på jobbet, och det fanns inga vikarier.


FEBRUARI

En bilresa genom Sverige, en begravning. Ett jättebra besök i Göteborg i mitten av månaden, ett mindre bra där februari blev mars. Jag blev räddad av B som fick plocka upp mig från golvet när M hade stängt av telefonen och jag inte kunde sluta gråta. Jag fann en slags vän i en gammal tant som tyckte om lampor lika mycket som jag. Men egentligen, mest en skitmånad.

MARS

Påsk. När vintern hade bjudit på tomma helgkvällar på Indigo kom påsken och plötsligt dansade vi barfota till riktigt okej musik tillsammans med massa bortaålänningar, och det var så himla, himla roligt. N var långt borta i Kurdistan och det var hemskt tomt. Det var också månaden då jag inte längre stod ut med att alltid, alltid ha ont i ryggen, och fixade mig själv en remiss som gav mig gratis massage de kommande månaderna.

APRIL

Singstar på Ålandsvägen.

Det var månaden då jag hade sån grav hemlängtan att jag trodde jag skulle gå av. Och mitt i allt uppenbarade sig en flyktväg - två jobb på SR Halland! Jag dagdrömde mig igenom veckorna och sökte lägenheter helt utan minsta garanti om att jag skulle få flytta. Men jag var nog lite tvungen, för att inte bli tokig. Men sen var det de där nätterna på Ålandsvägen också, med Singstar till fyra på morgonen.


MAJ

Min underbara Londonkvinna.

En fin månad. Besök av mina londoners. Fest på Badhusgatan. Polisorkestrar. Svinkallt kalas utanför Östhammar. Försökte lära mig segla på Slemmern. Sottungabesök. Anställningsintervju i Halmstad, för ett jobb jag inte fick. Istället fick jag ett helt annat, mycket bättre.


JUNI

G med fiolen på en slags midsommarfest som vi kraschade lite i jakt på en midsommarstång.

Då hade T stuckit från Åland. Trist som satan. Men midsommar var fint, i Loompaland. Fotbolls-EM och dessa fantastiska ryssar. Nedräkning på mina dagar på Ålands radio med mina sista nyhetssändningar, kanske nånsin. Och jag minns en kväll i Uppsala och en märklig lägenhet som jag fick sova i. Killen som bodde där hade jag aldrig träffat. Innan dess hade jag varit på Fredmans också. Fantastiskt ställe. Jag flyttade nästan hem till N vid Ålandsplan. Eller i alla fall till en lägenhet i trappen bredvid. Det blev så mycket enklare att lösa Melodikryss och söndagshänga framför reprisen av På spåret och vad det nu var.


JULI

Picnic i Klosterviken.

Anställningsavtalet skrevs på och det var plötsligt på riktigt. En underbar natt, den där gången då alla andra åkte till Åbo, men jag och N var kvar på ön och gick hem till henne och drack upp hennes bubbelvinflaskor. Vi sjöng Astrologen och massa David Bowie. Och dansade till Jigs. Och gjorde pannkakssmet som vi skulle ha till Melodikrysset dagen efter. Och så ringde vi mamma som fyllde år. Hon svarade inte, så då ringde vi Mr Jigs och sjöng för honom istället. Och jag var mästarproducenten på Åland som fixade ihop det mesta man kan behöva för en jazzorkester som kom på besök. Trummor, miljoner notställ och förstärkare lånades ihop från höger och vänster, och jävlarimig vad bra det blev. Och så hängde vi en hel del nere på Albins brygga. Och så var det hejdåkalas för G. Sorgligt. Många fantastiska utesändningar, jag åkte sjöräddningsbåt och paddlade kajak bland annat. Och jag gjorde min bästa intervju hittills på Andersudde. Håkan Hellström på torget i Mariehamn. Häng med skådisen, det var vackert. Han visade mig bland annat skötbåtshamnen på Järsö. Båtturen till Kobba som aldrig blev, men som ersattes av bilresan till Klosterviken. Och det var aldrig så bra att jobba på Ålands radio som under juli när jag och L kunde lunchbada.


AUGUSTI

Highgate cemetery.

Semester i veckorna fyra!! Nybrokajen i Sthlm. Högläsning ur Manifestet. Roadtrip fram och tillbaka mellan öst- och västkusten. Besökte Arboga en stund och tänkte på L. Sigur ros, Håkan och BD på WOW. Smögen i sommarsol. Hamburgö och Vänd igen. Och London! Jag fick storstadslängtan, och den har nog inte riktigt försvunnit än. Några fina Stockholmsbesök hos skådisen. Flyttresorna mellan ön och Halmstad. Och denna väntan....väntan på att få börja jobba, väntan på att få visa att jag är värd det där jobbet.


SEPTEMBER

Min väg till och från nya jobbet i september.

Sjukt nervöst. Vad skulle de tycka, mina programledare? Skulle de tycka att jag var en liten fjant, en tjugonånting brud som minsann inte ska få bestämma nåt över deras program? Hur skulle jag trivas? Skulle det finnas kedjerökande, schiozomän som gillar att bråka med unga tjejer tills de börjar grina också på min nya redaktion? Men det blev så fint, och jag hade så roligt. Och mitt självförtroende fick en ordentlig kick när jag upptäckte hur jävla roligt det kan vara att jobba som producent. Jag älskade mitt jobb från första dagen, och det var (och är) underbart att jobba med så fantastiska människor. Sen började jakten på min nya vespa, en jakt som tog slut i oktober nån gång när en fult omlackad vespa 50 från 1979 kom hem till mig från Helsingborg. Jag såg mitt livs första elitseriehandbollsmatch också. Och så tog jag upp min träning igen. Under hösten skulle det hela (som vanligt) utvecklas till ett mer eller mindre okontrollerbart monster. Fem-sex dagar i veckan, minst ett par timmar åt gången.


OKTOBER

Den ena sömnlösa natten staplades på den andra. Jag älskade mitt jobb så till den grad att jag aldrig kunde släppa det, och det är väl inte precis så att jag blivit bättre på det nu heller. Och det var en hel del tillsnurrade känslor, mycket rotande i gamla skivor, många jobbiga låtar och texter som jag försökte illustrera mitt liv med. Träningsnarkomanin utvecklades till nya höjder tack vare en liten manick som alla SR-medarbetare skulle ha på höften som räknade steg. Sen var jag på ett slott i Landskrona och konferensade som en riktig vuxen. Och så var det Stockholmsresan som för mig gjorde slut på en fin relation. Jag såg Manifestet på Tribban, men sen var det inte så mycket mer. Men jag började lära känna fina, nya människor istället. Några kom nog för att stanna, andra försvinner sakta men säkert.


NOVEMBER

Rätt mycket en pissmånad. Ett besök från Sveriges västligaste ö lämnade mig med blandade känslor. Min familj bestämde sig för att splittras. Men det fanns fina saker också. TV-spelande med J på museet till exempel.


DECEMBER

Rastlösa månaden, uppbrott och avbrott. Ingenstans kunde jag vara längre än en dag. Julen var finare än jag väntade mig, men jag var tvungen att åka hem fort som tusan för att inte bli tokig. Men så var det besöket i Ljungskile hos N och mr Jigs! Det var fint mitt i allt. Men det bestående intrycket är nog ändå att det var en sorgsen månad, då det återigen blev så uppenbart vilka som är viktigast, och hur svårt det är att få allt att stämma.