Så har jag gjort riktig debut i SR Halland då. Som programledare alltså. Jag har nog inte varit så nervös för nåt på väldigt länge. Men det gick väl bra, jag lyckades klara mig undan de värsta dumheterna. Dessutom satt ju A där mittemot och styrde och tog hand om mig. Egentligen är det väl fel att säga att jag ens programledde. Jag var en liten sidekick som gjorde mitt bästa för att komma ihåg hur man pratar (när jag blir nervös kommer tunghäftan som ett brev på posten. Kanske inte den bästa egenskapen en radiojournalist kan ha kan man tycka) och när jag väl höll det i minnet så gällde det bara att säga någorlunda bra saker. Det var roligt hur som helst.

Men ärligt talat, även om jag älskar att sitta där framför mikrofonen i en studio så känner jag mig egentligen mest underlägsen. Det finns andra som gör det där så satans mycket bättre sitter jag och tänker hela tiden, och så blir jag orolig över att inte ha stenkontroll på allt som händer.