Det finns vackra saker och så finns det vackra saker. Och så finns det Paus, kent-Jockes och Cardigans-Peters lilla projekt från 1998. Jag har glömt bort den här skivan i ungefär fem år och det är förstås oförlåtligt, för jävlarimig så fint det här är! Jag vill så gärna klippaochklistra in textrad efter textrad för att liksom bevisa för dig att det här kan vara det vackraste och det mest hjärtskärande som någonsin skrivits i det här landet på det här språket, men det känns som att det inte skulle funka. Vad är texter på en blogg när man inte hör Peter Svenssons vingliga röst hantera de där jävlajävla träffande orden?

Jag vet att han 1998 beskrev det hela i nån artikel som slö och eländigt deppig musik. Och han har väl rätt då. Det är ren satans vånda att lyssna, obehagligt, kittlande och en ren jävla befrielse samtidigt. Hittade skivan under en räd i hyllan då jag sökte nåt helt annat, lade ner den i spelaren och fann mig helt nerslagen, bergtagen och märkligt lugn liggandes i soffan tio låtar senare. Som sig bör.

Det skulle förstås kunna vara så att det är mitt femtonåriga jag som talar just nu, femtonåringen som låg stirrandes i taket med kent i lurarna allt som oftast, och som blev helt knäckt när den där skivan som jag hade hört så mycket om äntligen kom. Det fanns inte minsta analys involverat i mitt musiklyssnande då. Det var bara känslor, och oftast storslagna och utan minsta logik. Och jag älskade Jocke Berg. Hans texter, särskilt på Isola som jag av någon anledning bara hade på kassettband just då, räddade ärligt talat mitt liv vissa dagar. Och så kom Paus och var ännu värre, ännu bättre och ännu mer känslostormande. Att jag inte gav upp och aldrig mer gick ut i den vanliga världen där och då och lade mig på sängen permanent för all framtid med hörlurarna klistrade vid öronen är en gåta.

Nåja. Vad jag försöker säga är väl att visst, det kan vara femtonåringens bedömning som fortfarande spökar, men då ger jag fan i det. Den här skivan finns med på min toppfem på mest betydelsefulla och drabbande i mitt liv.