Äntligen hemma!

Jag hatar min hall. Och idag höll det inte längre. Det var dags att kliva in på det stora HFAB-kontoret och kräva min rätt. Efter att ha blivit hotad med att få ett besök efter tre månader av stora, stygga HFAB-spionen som skulle kolla så jag använt min färg och inte sålt den på svarta marknaden så klev jag ut i friska luften med lite papper på att jag hade rätt att få gratis färg och målarprylar från en färgaffär. Nå, gratis var väl att ta i. Det dras ju på hyran. Men ändå. Två cykelturer senare befann jag mig hemma, redo att börja måla.

Jag i målaroutfiten.

Den otäcka hallen som ska betvingas.

HFAB:s målarkit.

Tvätta, tvätta. Herremingud, såhär grundlig har jag då aldrig varit förut.

Spackla har aldrig varit min starka sida.

Sen fick jag tyvärr erkänna mig besegrad. Det här är anledningen till att jag aldrig kommer bli nån vidare heminredare. Jag vill att allt ska bli färdigt på en och samma dag, och då går det ju inte att ha torktider på spackel och annat trams. Nåja. Det är ju en dag i morgon också. Och då ska jag gå och hämta min byrå och min stol som har stått inlåsta i antikbutiken idag. Ägarinnan ringde mig och bad om ursäkt för att hon höll stängt idag, men hon hade ju blivit tvungen att fara till tandläkaren och operera bort en visdomstand och jag tänkte att okej, för den här gången då.