lördag 13 oktober 2012

Sökes: Hänsyn och självinsikt

De senaste dagarna har jag funderat en del. På hänsyn och respekt. Och på självinsikt. Ibland har jag en ryslig brist på den senare. Som när jag drar iväg på racern i en rasande fart och tror att jag ska snitta över trettio alldeles själv i sju mil. Jag kroknar förstås när jag vänder mot vinden och inser att jag haft medvind i tre mil.

Men det är fler som saknar självinsikt. Jag förstår till exempel inte vad långsamma bröstsimmare har att göra i snabba banan i simhallen. Det finns oceaner av plats utanför just den banan, så det är helt obegripligt att de väljer att plaska omkring just där. I normala fall tycker jag att man ska låta bli att jämföra sig med andra, det spelar liksom ingen roll hur snabbt alla andra springer/cyklar/simmar utan det viktiga är din egen utveckling och är det någon du ska jämföra dig med så är det gårdagens version av dig själv. Men det finns undantag. Till exempel är det lämpligt att fundera lite över om du verkligen hör hemma i snabbsimbanan om du ideligen blir omsimmad av simmare som gör två längder medan du knappt gör en. Självinsikt!

Och sen var det det där med hänsyn och respekt. Vi är många som samsas om löpspår, skidspår, cykelvägar och gator. Du och dina femtielva småbarnsmorsekompisar får gärna gå i bredd med era rymdfarkostliknande barnvagnar i löpspåret, men då måste ni ha uppsikt både framåt och bakåt och vara beredd att flytta på er om någon kommer springande. Samma sak gäller löpare som av någon anledning springer där det är meningen att man ska cykla mtb eller rida. Håll uppsikt och tänk på att stigen egentligen inte är gjord för dig!

På landsvägar får vi cyklister vara lika mycket som ni bilister. Vi gör vårt bästa för att hålla oss så samlade och tighta som möjligt, du borde göra ditt bästa för att köra trafiksäkert och inte äventyra vare sig ditt eget eller våra liv.

Och sen ska vi bara inte tala om hundägare som trampar sönder skidspåren. Än så länge är det inte snö så jag ska försöka låta bli att elda upp mig över den grejen. Kanske har det hänt något med mänskligheten så att vi slipper den plågan i vinter.

Jag hör att jag låter som en surtant. Men så får det vara. Allt jag önskar är bara lite ömsesidig hänsyn. Okej?

Titta vad jag hittade på min lilla löptur idag! Ett gammalt grustag som numera är naturreservat och som man får springa och cykla runt i om man vill. Många fina backar att erövra stavlöpandes i höst!

6 kommentarer:

  1. Surtant? inte alls rätt på varje punkt tycker jag

    SvaraRadera
  2. Det här med mammor med vagn tycker jag är helt otroligt fascinerande. Hur man kan gå 4-5 stycken i bredd och inte ha koll någonstans. Som löpare går det ju an ändå, jag brukar kunna springa ner i diket lite halvt så kommer man ju förbi. Värre blir det på rullskidor.
    Och om jag vill hålla mitt blodtryck någorlunda normalt nu så är det bäst att jag inte kommenterar det här med hundägare/promenadfolk som går sönder skidspår.

    SvaraRadera
  3. Barnvagnar är en sak... Är numera cykelpendlare i stan och har upptäckt De Nya Marodörerna. Andra cyklister. De som cyklar MOT FÄRDRIKTNINGEN. Hur många som helst.

    SvaraRadera
  4. Du är verkligen ingen surtant håller med dig totalt men sen inte glömma tonåringar som är på väg hem från skolan när man kommer på rullskidor eller cykel och när man möter dem så går de kvar mitt i vägen och stirrar argt på en så man själv måste väja ut i vägen eller krocka med en skock sura tonåringar..

    SvaraRadera
  5. Skönaste inlägget! Du är så himla bra Therese! Snart är det dags att möta barnfamiljer, med hund, i skidspåret, i bredd, mot färdriktningen. Kanske man ska våga sig på något annat än ett krystat leende framöver. Jag kan tänka mig ett väl valt "kan ni vara snälla och hoppa åt helvete". Mvh, surkärring i Östersund. :)

    SvaraRadera
  6. Håller helt med dig där! Kunde inte sagt det bättre själv.

    Kom att tänka på en händelse på konstsnöspåret för något år sedan. En sån där vinter när den enda snön som fanns var det där spåret. Då stötte jag på ett par som var ute och gick och av alla vägar och stigar som finns valde de att gå just på skidbädden! Undrade hur de tänkte där? Betalade de också konstsnöavgiften?

    Härligt med naturreservatet förresten. :)

    SvaraRadera