Några tusen trappsteg senare

Om du aldrig sprungit uppför ziljoner trappsteg under en dryg halvtimme nån gång i ditt liv så ska jag tala om hur det känns. Första åttondelen känner du dig som en kung. Andra åttondelen börjar bra men slutar med blåsbälgsandning. Under tredje åttondelen börjar låren knorra. Under den fjärde försöker du komma ihåg vad det var tränaren sa - något om att inte gå ut för hårt i början var det va? På den femte blir du omsprungen och kan inte göra nåt åt det. Under den sjätte slår det lock för öronen. På den sjunde får du mjölksyra - i armarna. Och så till slut, på den åttonde, tror du att du spurtar men du kryper. Dessutom får du hörselhallucinationer i form av Frälsningsarmén som står och sjunger Pärleporten.

Under trettiofem minuters kontinuerlig trapplöpning tillsammans med ett stort gäng från min löparklubb igår där vilan bestod av löpning nerför så hann jag alltså med Galgbergstrappan från botten till toppen åtta gånger. Jag vet inte exakt hur lång den här helvetestrappan är, men jag lovar att den blev längre för varje gång...

Från toppen till botten en vårdag för längesen. Många trappsteg blir det...