Note to self: Att simma en gång i veckan är värdelöst. Då hinner jag glömma hur man gör mellan gångerna och det blir bara tråkigt. Att simma tre gånger i veckan däremot - då börjar vi snacka!
I Nissan i onsdags fick jag veta att jag simmar krokigt. Jag lägger i armarna i kors ovanför huvudet, liksom på fel sida "mittlinjen", och det gör att jag sicksackar mig fram och får kraften åt fel håll. Jag fick i uppdrag att tänka på att dels sträcka ut armarna och göra mig lång, och att överdriva nerslaget - att liksom lägga i armarna så att det känns som att jag har dem alldeles för långt ut. Då gör jag nämligen förmodligen rätt.
När jag får tips och råd om saker att förbättra blir jag numera inspirerad och peppad. Det fanns en tid i mitt liv då jag blev förbannad på alla besserwissrar omkring mig som ska rätta och peta, men nuförtiden har jag kommit ur tonårsfasen och insett att jag inte alltid vet bäst. Således suger jag i mig omgivningens kunskap som en dammsugare och gör mitt bästa för att förvalta mina nya lärdomar.
Inför morgonens simpass har jag studerat klippet nedanför, och om man slutar titta innan Colting ska göra sin avslutande analys där han är tvungen att förklara att han minsann simmat 4000 meter innan han hoppade ner i rännan så kominteochsägnåtomminteknikförrändusimmatlikalångtsomjag! så är det riktigt bra. Jag har stirrat på Mikael Berndtssons armar och försökte härma det hela i bassängen, och jobbat på att undvika att "orma mig fram" som Colting kallar det.
Och det gick bra!!!
Som en torped forsade jag fram, inte minsta lik en orm längre. Hoppas jag.
Intressant! Här ska tränas! Mitt stora problem är att underkroppen sjunker som en gråsten och jag får paddla på med benen (som jag upplever det) värre än en sprattelgubbe och då blir det jobbigt med andningen... Knep?
SvaraRadera