Kortslutning i hjärnan

Maj och juni är riktigt tuffa månader för mig varje år, men i år känns det värre än vanligt. På jobbet är det oftast mycket som ska avslutas och mycket nytt som ska påbörjas, och gärna samtidigt. Och privat känns det just nu som att allt händer på en och samma gång. Som vanligt handlar det sällan om tråkiga saker, utan precis som Sara skrev för ett par veckor sedan så handlar det om att tiden inte räcker till för allt roligt man vill göra och vara med om. Ett lyxproblem, men som ändå gör mig orolig och stressad. Alternativet - att strunta i att försöka pressa in så mycket roligheter som möjligt - känns dock inte alls som någon lösning.

Nåja. Nu har jag ändå insett att jag måste trycka på paus en stund. Och jag insåg det medan jag irrade runt på redaktionen för några timmar sedan och letade efter min mobil och inte kunde framkalla minnet av den senaste timmen i huvudet. Jag visste helt enkelt inte vad jag hade pysslat med och var jag kunde ha lagt min jäkla telefon.

Minnesluckor, blackouts och tunnelseende är läskiga saker som man behöver ta på allvar. Så nu ska jag försöka rensa hjärnan. Läsa en bra bok en stund. Äta goda, bra saker. Lägga mig tidigt och försöka sova lite mer.

Och en sak som jag tänker ofta på: Jag är jäkligt glad över att jag tränar så mycket som jag gör och håller igång fysiskt. Utan min starka kropp vet jag inte hur det skulle gå. Så därför längtar jag efter kvällens cykelpass ihop med CK Bure. Vi kommer köra rätt tufft, och det känner jag verkligen att jag behöver.

Superlunch på bästa lunchstället i Halmstad. Eller ja, enligt mig det enda lunchstället som känns bra att gå till, nämligen Spis och deli.