En ny triathlonform?

Jag brukar ju orera om att jag har så mycket olika grejer för mig. Är det inte orientering så är det rullskidåkning, och så klämmer jag gärna in lite cykeldrömmar mitt i allt. När jag inte springer förstås. Och tränar för milen, halvmaran eller maran. Eller leker ultralöpare.

Det här har sina baksidor. Plötsligt sitter man där och undrar vad det blev av all träning som man skulle göra. Jag har till exempel inte kunnat närvara vid en enda orienteringsträning sedan i mitten på juni. Rullskidor har jag åkt sammanlagt 6 mil under sommaren. Det är ju det där med tiden. Dessutom blev loppet som skulle vara årets stora rullskidsmål inställt.

Jag undrar vad som krävs för att jag ska anse mig ha tid att göra allt jag säger att jag vill? Tanken slog mig när jag läst om Järnmannen i Kalmar att det borde finnas en tredje variant av triathlon - där man börjar med sprintorientering (bra att ha hjärnan i ordning under orienteringen, därför får den komma först), sen knäpper man fast klassiska rullskidorna och kör sju mil eller så (bra att variera så man kör en gren där man använder överkroppen så mycket i mitten, plus att det är en dålig idé att avsluta med en gren där man måste hålla reda på vassa pryttlar och dessutom balansera på smala plasthjul...) och sen avslutar man i vanlig ordning med en mara. Jag skulle lätt ställa upp! Och då finns det liksom inte på kartan att maska och hoppa över träningar.

På torsdag drar de organiserade rullskidsklubbträningarna igång. Då jävlar.

Glad efter mitt livs första rullskidstävling. Som hittills bara följts av ytterligare en...