Jag sitter hemma och önskar att jag var på några andra platser. I Varberg till exempel, med dubbskor på fötterna och en karta i handen. Den här helgen var ju helgen då jag skulle briljera på orienteringstävlingen Hallands tredagars och visa världen vilken förträfflig kartläsare jag är. Men en kombination av en slö och slapp hjärna som glömde bort att man måste anmäla sig till såna här storslagna event och dumma arbetstider som ändå skulle gjort så jag missade en etapp gjorde att jag vackert fick stanna hemma istället. Visst kunde jag sprungit en öppen bana idag, men det har jag gjort förut. Jag ville tävla! Om så bara i D21 motionsklassen.
En annan plats jag gärna skulle varit på är omkring och runt lite här och där där det springs ultraintervaller just nu. Om en stund ger deltagarna sig ut på den femte milen av åtta, och jag minns höstens begivenheter på samma tema i Simlångsdalen med en lycklig suck. Då var jag förvisso inte riktigt kurant och fick ta mig fram rullandes större delen av tiden, och jag lyckades inte ens slutföra alla intervallerna. Men det var en dag och natt jag aldrig kommer glömma!
Istället ligger den här lördagen framför mig som ett blankt papper. Jag kan göra vad som helst och då får jag prestationsångest.
I väntan på att jag ska komma på bästa lördagsunderhållningen så kan jag ju fråga dig om du vet vad man har efter nio och en halv månad? Det skulle kunna vara en storväxt bebis som är lite knepig att få ut, men nä. Man har en fullvuxen stortånagel. Exakt nio och en halv månad är vad det tar för en stortånagel att växa ut i all sin prakt efter att den man hade innan har blivit flammande blå och trillat av. Så nu vet du det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar