Totalt jävla mörker (och en snöplig andraplats)

Det här är historien om när jag kunde ordnat en dubbelseger till Simlångsdalens IF.

Tränar-Eskil sprang såklart ifrån konkurrenterna snabbare än någon hann säga lervälling och kom i mål tre minuter ifrån det femtonåriga banrekordet. I damklassen var det jag eller Anita som skulle visa var skåpet skulle stå och utklassa tjejerna från Vindrarp SK och Förslöv. Och jag drog förstås iväg som ett skott och trodde att jag var Ulrika Johansson. Vi sprang på en kuperad elljusslinga på toppen av Hallandsåsen och jag hade just tagit mig helskinnad ner för alla lövsliriga backar och uppför en vägg och hade kanske femhundra meter kvar på första varvet när det plötsligt blev mörkt. Totalt jävla skitmörkt. Nån hade glömt att ställa om klockan till vintertid, så lamporna trodde att det var dags att släcka ner. Så det var ju bara att stå still och vänta på att bli upplyst. Efter vad som kändes som en evighet sprakade lamporna igång igen och jag kickade igång maskineriet.

Vid det laget hade en tjej hunnit ikapp mig och vi följdes åt under kommande varv. Jag drog ifrån i uppförsbackarna (tack Eskil för alla backintervaller och alla kuperade slingor du hittar åt oss varenda söndagsträning!) och i nerförsbackarna, medan hon knaprade in på mig när det var lite plattare. Vet inte vad det säger om oss som löpare mer än att vi uppenbarligen har olika starka sidor. Men vid fyra kilometer när väggbacken kom igen så tyckte mina lårbaksidor att det var dags att lägga ner. Inte en chans i världen att du springer uppför det där vertikala helvetet! tycktes de skrika åt mig och jag fick gå i rask takt istället. Sen strejkade låren en stund till på toppen och tjejen såg sin chans och tog den förstås. Och jag hade inget att sätta emot. Jag fick igång mig själv och hade hela tiden tjejen inom synhåll, men tyvärr inte inom räckhåll. Men jag konstaterade att det inte var hela världen och gjorde istället mitt bästa för att springa så bra jag kunde sista varvet.

Jag kom i mål på 43 minuter, ganska exakt en halvminut efter tjejen jag jagade. Och vid målgången fick jag höra att hon var den enda tjejen som gått i mål före mig. Jag kom alltså tvåa. TVÅA! Hade jag vetat vad det var jag missade när hon sprang förbi mig hade jag nog haft ett bättre förhandlingsläge med mina lår och tagit upp kampen på ett bättre sätt. Det grämer mig. Fan vad jag hade velat vinna!