Pelotta mig

Jag har klistrat konstiga pryttlar i mina skor. Pelotter. Små knölar som liksom ska pressa upp mitt främre fotvalv och rätta till lederna så att de inte klämmer ihop mina nerver. Första steget innan det blir formgjutna inlägg. Håhåjaja.

Igår var jag på behandling numero två hos Bosse Naprapat. Och den här gången kom baskemig tårarna. Han höjde effekten på stötvågsapparaten och försökte avleda min uppmärksamhet genom att fråga ut mig om massa löp- och lopprelaterade grejer, men det lyckades inget vidare. Kändes mysko att ligga där och grina.

För övrigt kan jag berätta att jag nu varit löpfri i åtta dagar i sträck. Nio om man räknar idag. Dessutom har jag totalvilat i fyra dagar i sträck. Fredag till måndag. En evighet för att vara mig. Planerad vila i fredags, ett inställt offroadrullskidspass i lördags, planerad vila i söndags på grund av att jag istället lekte lopparrangör och till slut ett inställt pilatespass igår eftersom jag prioriterade att hälsa på släktingar och familj och gulla med världens sötaste systerson. Och plötsligt var de fyra. När hände det senast?

Min kropp har ju uppenbarligen bestämt sig för att vara skruttkroppen nummer ett, och jag försöker att inte bli ledsen över att jag inte får springa just nu. Men det är tufft att vänta. Jag kan inte känna lika stor lust till rullskidåkningen som till löpningen, därför får jag kämpa lite för att komma mig för att ge mig iväg på passen. Det är på nåt vis lätt hänt att det råkar bli en extra vilodag istället.

Men nu är träningsveckan snart igång. Snart - distanspass på rullisarna följt av sjuttifem minuter yoga. Imorn - morgonvattenlöpning. Torsdag - rullskidsklubbträning. Fredag - vattenlöpning. I helgen - kanske ett litet löpsteg....?

Vanlig syn nuförtiden. Hjälmen och reflexvästen kombineras bäst med hjul under fötterna.

Numera i min sko. Knöligt men säkert jättebra.

Ännu ett exempel på en vacker oktobervy som jag gärna skulle insupa springandes istället för frånjobbetcyklandes.

Men okej, jag är rätt glad ändå. Det finns ju ett slut på eländet nånstans. Jag hoppas just nu på att kunna springa långa terräng-DM 23 oktober. Snälla kroppen?