Jag kom tvåa!!

Jojjomen. Som andra kvinna i min klass rullade jag över mållinjen idag. Men det är nu du ska fråga hur många kvinnor det var som tävlade i D21 den här lördagen, och då tvingas jag svara att vi var bara två. Jaha, men då kanske det åtminstone blev spurtstrid...? Ja, om man kan kalla det för spurtstrid när jag kommer inrullandes ungefär fyrtio minuter efter vinnaren... Och ärligt talat så kan jag ju inte direkt jämföra mig med superkvinnan Fia Jobs som bland annat kom fyra på SM i somras och som trots att hon hade en dålig dag (som hon kallade det) kom i mål på 1.06...

Fast det grämer mig att jag missade mitt enda mål med dagens tävling - jag ville nämligen köra mina 21,1 kilometer snabbare än snabbaste rullskidssnubben i min klubb körde sina 41,5. Mårten hade siktat på runt 1.40 och jag var övertygad om att jag skulle klara mig när det var femhundra meter kvar till mål. Men då svischar en frustande Mårten förbi i hetsig kamp med två andra åkare om tredje platsen. En tanke flög genom mitt huvud om att jag skulle hänga på, men den släppte jag guskelov kvickt som ögat. Ett sånt försök hade slutat med en stav i ögat och krossade knäskålar. Nu kom jag hel och hållen över mållinjen och hade överlevt både nerförsbackar och regnblöta vägar. Fast lite surt är det ändå.

Nåväl. Till mitt försvar kan jag ju säga att jag hade inte alls såna där flashiga orangea eller gula tävlingshjul av plast utan istället tjocka, trögrullande träningshjul i gummi. Jag har inte hunnit bli materialjunkie i rullskidssvängen ännu. Men det lär väl komma om jag känner mig själv rätt.

Sen får vi se om jag hinner eller ens har lust att greja med det inför nästa tävling. För jo, en nästa tävling måste det ju bli. Förmodligen om två veckor, och förmodligen Rollsborundan - 17 kilometer klassiskt i Kungälv. Jag har fått blodad tand för det här med rullskidstävlande!

En rätt nöjd (och blöt) rullskidstävlingsdebutant

Dagens enda men - blåsor. Kom tillbaks förhårdnader från i vintras! Allt är förlåtet!.