Jag har orienterat i strandskog, lärt mig sluta fega genom att ta stigarna och istället springa mer rakt på - och faktiskt hitta rätt! De andra i klubben ägnade sig åt att köra stafett, fast jag kände mig inte mogen för nåt sånt utan sprang ett par långa banor med Johan som skugga istället. Men tävlingsmänniskan i mig dök upp när jag insåg att jag och ett par andra letade efter samma kontroller och att vi låg ganska jämnt (fast de hade startat före mig!), och när jag sen kom rakt på ett par av kontrollerna och fick försprång, då kände jag mig så satans bra! Fast sen måste jag stanna och fundera längre på vägval än de erfarna löparna, så då kom de i fatt. Men ändå!
Grymt kul att variera löpningen med...springa i lite mer obanad terräng och känna hur man får jobba för varje steg! Jag orienterade för många år sedan, men nu blev jag sugen igen!
SvaraRadera