Det är ingen idé att vänta när man kommer på nåt som man vill prova. Jag låg ju och funderade över skogen häromdagen, och då väcktes tanken på att testa orientering. Och det visade sig att Halmstad OK hade provapå-kväll just idag. Helt strålande! Ett gäng trevliga skogsmullar i likadana jackor hade samlats på Gipenområdet på Galgberget, och efter nån form av stafettlek som uppvärmning (käckt och lite småfånigt, jag gillar inte gruppaktiviteter där vuxna människor tilltalar alla, dvs barn och vuxna, med bebisrösten) var det dags att testa några sprintsträckor. Fem stycken till antalet i stegrande svårighetsgrad och distans. Jag ratade ettan och tvåan och kastade mig över den 1200 meter och 7 kontroller långa tredje kartan. Hade Johan i hasorna som förklarade att man får springa på vägarna om man vill, om man tycker att det känns som ett smartare vägval.
Jo, det kan man väl. Men jag ville ju springa över stock och sten!
Så jag höll mig undan vägarna och gjorde säkert åt helskotta fel vägval ur en orienterares synvinkel. Trasslade in mig i snår och snubblade omkull flera gånger när jag tvunget skulle springa över gropiga områden (inte visste väl jag att de där trekantiga spetsarna betydde grop! Men man lär så länge man lever) och hade the time of my life medan jag snavade mig igenom karta fyra och fem alldeles själv!
Så nu sitter jag och läser på O-ringens hemsida och funderar över hur vi ska kunna kombinera några kompassfyllda dagar i Örebro med våra fjälläventyr i Hemavan och Norge i sommar.
Spännande att du utforskar nya banor hela tiden. Skidorientering nästa eller?
SvaraRadera