Jag har spenderat hela kvällen med att tänka på att jag borde packa. Nu har jag kommit halvvägs. Det går liksom lite trögt. På nåt sätt så känns det inte verkligt ännu, att jag ska åka. Det är först när väskan är stängd och pjäxorna nerpackade som jag kommer förstå att det är på riktigt. Och jag vill dra ut på den insikten lite.
Johan deklarerade att han fått fjärilar för första gången inför loppet för en stund sedan. Helt galet. Jag har haft fjärilar i en vecka. Minst. Stissat upp mig över ingenting, funderat och planerat och varit helt okoncentrerad.
Imorn jobbar jag till halv ett. Sen far vi hemåt till västgötaskogarna och grundvallar. På lördag kl 8 går bussen mot Sälen, och innan dess ska jag ha ätit och druckit så det sprutar ur öronen. Jag är så förbaskat mätt redan nu att jag inte förstår hur det ska gå i mer mat i mig.
Åh.
Nervööööööös.
Det där ätandet alltså var verkligen inte min grej. Jobbigt att trycka i sig, och med en viss nervositet som rumlar runt i en så ökar ju inte aptiten direkt. Tror att nervositeten kommer bytas ut mot fullt fokus så snart du bara anländer till Sälen.
SvaraRadera