Låtom oss staka!

Varde ljus! Nu stakar vi!

Vissa dagar tycker jag att mörkret inte kan komma fort nog. Jag vill liksom ha en legitim anledning att gå och lägga mig och sova. Men idag hade den dära solen gärna fått orka lite högre på himlen så att den inte tvunget skulle trilla ner bakom horisonten så fort. Nåja.

Vad gör man då när man har en dryg timme till sitt förfogande innan det blir för mörkt för att man ska se skidspetsarna framför sig? Jo, du ger dig fan på att ta sig runt medelst dubbelstakning och tillåter dig bara att diagonala i de två små uppförsbackarna som golfbanan i Marbäck bjuder på. Sen har du och kroppen fått er en ordentlig genomkörare och du kan nöjt slå dig ner framför Markus Hellner och de andra på tv:n.

(Och om någon har ett tips på var jag ska ta vägen som vilsekommen, springsugen snabbesökare i Stockholm i morgonkväll eller på onsdag morgon vid sjusnåret så är det bara att säga till. Jag vill utgå från typ Strandvägen)

Hejhopp, där kom mörkret. Dags att fara hem.