Hela dagen idag har jag hört om det. Kollegor har snackat, jag har överhört konversationer på stan och våra radiometerologer på SMHI har gått i spinn. Lås in barnen! Bomma igen dörrarna! Byt däcken! Snön kommer! Det är nästan så man blir lite full i skratt.
Jag fattar faktiskt inte vad det är med sydsverige och snön, och då är jag inte ens norrlänning. I Göteborg är det som alla vet helt omöjligt att vistas under den mörka delen av året, för är det inte ett löv som har lagt sig i spårvagnsväxlen och stoppar all trafik i två timmar så är det ett millimetertjockt snölager som lamslår hela stan. Och jag undrar om det inte är lite samma tendens i Halmstad. Man talar om snön som en farsot, en tsunami som snart är över oss.
Så håll i er nu: Jag har sett den - snön! Den finns på Galgberget! Även om man kanske egentligen bör kalla den för snöblandat regn, och kanske knappt det. Men det är lika bra att ropa på vargen i förväg för att vara på den säkra sidan.
För övrigt så har jag sprungit mitt första långpass sedan innan min förkylning idag. 16 tjusiga kilometrar i ett jämnt och bra tempo. Johan gjorde mig sällskap under en tredjedel och fortsatte sen springa själv. Om han springer lika långt som han påstod att han skulle göra så har jag därmed lockat med honom på ett långpass av mastodontkaraktär enligt hans mått.
Åh vad härligt, det är gött när man börjar ta sig ut på långpassen!
SvaraRaderaHär snöar det också, massvis! Så mysigt att se:)
SvaraRaderaSkönt med långpass, heja dig!