Min näst äldsta lillasyrra brukar gå in i dörrar. Och i väggar. Och mest av allt i dörrposter. Allra helst gör hon det med hakan före. Hon ser inte klok ut när hon håller på, men idag tror jag att jag överträffade henne. I söndags var jag stolt som en tupp över att jag klarade av att göra Kråkan ordentligt på bodybalancen, det vill säga, jag släppte stödet med fötterna och balanserade hela min kroppsvikt på händerna med överarmarna hårt tryckta mot insidan av knäna. Svårt att beskriva för den som inte sett den, men hur som helst är det en hemskt knepig position som jag aldrig tidigare begripit mig på. Tills i söndags. Och idag tänkte jag att jag skulle upprepa min triumf, men jag föll pladask. Bokstavligt talat. Rakt ner på näsan, krasch boom bang. Hela salen fnissade nervöst, men jag skrattade gällt och sa "hoppsan" och försökte ge sken av att ingen skada var skedd. Det var det förstås inte heller, jag kommer varken få blåtira, knäckt näsa eller intryckt panna. Men min stolthet är lite blåslagen, knäckt och nertryckt.
Fast alltid roar man ju någon när man håller på och trillar och har sig.
Vilken tur att inga ben bröts och inget blod utgöts! En liten vurpa kan man väl bjuda på ibland, eller?
SvaraRaderaHaha, självklart! :) Imorse upptäckte jag för övrigt att jag är lite öm i knät. Hur sjutton jag nu lyckades slå i knät när jag trillade på näsan.
SvaraRaderaBra jobbat! :)
SvaraRaderaHaha :) Jag har aldrig lyckats få till den där, men det borde ju gå med lite träning och en lite längre stund på sig att testa. lärde jag mgi att stå i huvudstående borde jag väl kunna klara av den där tillslut :)
SvaraRaderaNämen, vilken konstig känsla det måste ha varit! Sånt som händer ju, men lite svårt att samla sig efteråt kan jag tänka?
SvaraRadera