Jag börjar känna igen den här känslan. Jag är superpeppad vid sjutiden på morgonen, målar upp storslagna bilder i mitt huvud över en fantastisk lågintensiv löprunda på eftermiddagen och sen...ingenting. Klockan blir tre och jag har all tid i världen att styra upp livet och den där löpningen som jag längtat efter hela dagen, men istället hänger jag med huvudet, släpar mig hemåt med tunga steg och kan inte för mitt liv få mina ben att röra mig mer än nödvändigt.
Idag = vilodag helt enkelt. Ingen idé att protestera.
Ibland behöver man dendär extra vilan trots att man planerat att träna... och ibland är det bara detdär att ta sig ut som är svårt. Med lite vila idag, är det säkert extra kul med träningen i morgon!
SvaraRadera