torsdag 24 september 2009

Rumpont och knöggel

Snälla tomten, jag önskar mig bara en sak: en osårbar rumpa. For omkull med rullskidorna så det stor härliga till när jag trasslade in mig i mina egna stavar i kväll. Som tur var efter att jag sagt hejdå till mina brandmän som glidstegade sig iväg med lätta skidor uppför en superbrant backe medan jag stånkade mig hemåt längs en knögglig cykelväg som gud glömt. Nu är jag öm i baken och min högra skida saknar stänkskydd där bak.

Förresten, jag önskar mig en sak till. Är det möjligt att ordna någon slags sopbil som kör framför mig när jag skidar? Som liksom kan få bort allt skräp som träden nödvändigtvis måste strö omkring sig? Det är som om all världens kastanjer och bokollon bestämt sig för att samlas just framför mina skidor. Inte konstigt att man far omkull då.

För övrigt kan jag meddela att det är rätt kasst att gå på boxpass med en landslagstränare. Det enda vi körde var typ raka slag, krokar och uppercuts. Om och om igen. Och dansade omkring. När jag går på box vill jag slå och kicka ashårt och jättemycket. Inte dansa omkring.

Och jag måste säga att gå på box precis före jag åkte rullskidor i knappt två timmar kanske inte var min mest briljanta idé här i livet. Mina händer har inte slutat darra än.

3 kommentarer:

  1. Harregud! Det där är just mecket nummer ett, allt skit på vägen, hur faen tänkte de i mitt grannskap t ex när de klippte alla häckar i hela världen och lät allt småskit ligga kvar på cykelbanorna?! ;-p

    SvaraRadera
  2. Åh, ordet knöggel var det länge sedan jag läste eller hörde! Mycket bra ord!

    SvaraRadera
  3. Mikkan: Haha, ja, det är nästan så man borde ställa alla villaägare på ett par rullskidor och tvinga dem att åka på en knögglig cykelbana så de fattar grejen och lägger av med att skräpa ner. :)

    Johan: Ja visst är det ett bra ord! Beskriver helt klockrent vad det är man menar.

    SvaraRadera