Jag är rastlös. När man surfat en stund, lusläst det man har lust att läsa i alla tidningar som går att hitta, druckit det obligatoriska gratiskaffet och tryckt i sig lite gratisfrukt så finns det inte så mycket mer att hitta på. Dra på löparskorna och springa bort till andraklass kanske? Fast då blir kanske tystavdelningen sur, jag måste ta mig igenom den på vägen. Och där ska man ju tala med små bokstäver och definitivt inte stolpa igenom med vevande armar och flaxande hår.
(En parantes förresten: Nog för att jag redan visste att chefredaktör Runheims krönika i senaste Runner's skulle bjuda på rätt bisarra och elitistiska åsikter om vad som är löpning eller inte så blev jag ändå förbannad. Igen. Hur tänker han?! Jag har fantastiskt svårt att förstå hur man kan värdera snabbhet högre än uthållighet. Det är häftigt att springa över maradistansen oavsett i vilket tempo man gör det! Allt handlar ju om vilka förutsättningar man har att utgå från.)
Håller helt med dig! Både om rastlösheten och om kaffet och speciellt om Runheim... Tycker också att detta genomsyrar en hel del av resten av tidningen också tyvärr...
SvaraRaderasånt där kan jag inte förstå mig på, gud så dumt! För mig att det viktigare hur långt jag orkar springa, hur mkt jag orkar pusha min kropp och hur uthållig jag är. Även om jag också gillar att utmana mina egna tider såklart. Vilket dumt tänkande!
SvaraRadera